Skämta bara!

Det här känns redan helt fel. Vad gör jag här? Med en blogg? Vad har jag att skriva om? Och när hade jag förresten tänkt att jag skulle skriva?
Jag har ju inte ens en dator! Frågorna är många.. och svaret är, det måste ju erkännas: jag vill skriva lika bra som lisa...that's it! Jag vill ha en aldeles egen skara med trogna läsare som skrattar åt mina finurliga texter.. Jag är en av dom, needless to say.. och kanske att jag till och med kommer att få känna mig lite som Carrie i "Sex and the city" då hon kedjerökandes sitter framför sin lilla laptop och sippar på kaffe men ändå är sanslöst fräsch och snygg.. Saken är bara den att jag just nu sitter hemma hos mina föräldrar, i en mörk vrå vid min mammas gamla stationära och att jag inte röker men inte känner mig snygg och fräsch för det! Utan faktiskt lite svettig..

Nåväl än ska jag inte ge upp, trots att jag vet att mina tidigare erfarenheter varnar om att jag faktiskt inte är den bästa skribenten. Allt jag skriver förvandlas nämligen inför mina oförstående ögon raskt till bajs! Trots att jag ser vad som håller på att ske och att jag gör mitt bästa för att ingripa blir det bara kladdigare och kladdigare.. Innan jag vet ordet av det så är jag där: bajs!
I stil med mina gamla dagboks noteringar från fjortonårsåldern sitter jag till slut och fullkomligt vräker ur mig smörja som jag sockrar med tråkiga skämt och efterföljande "hehehe"** alltid "hehehe" och jag kan inte förstå varför! det bara kommer! Ett "hehehe" och allt är förstört. Pinsamt och jobbigt. Jag gör det nämligen inte för att något är särskilt kul uta som någon slags IQ-befriad utfyllnad. Jag skriver det i sms också. Jag kommer ihåg då jag var 18 och höll på att skriva ett samhällsarbete, t.o.m där lyckades jag smyga in det! "hehehe" lyckligtvis upptäckte jag vad jag höll på med och raderade det. Men det är ju sjukt. Helt utan sans och rason. Det är en förbannelse.Och den är obrytbar.

Jag höll på med en annan jobbig grej tidigare som jag lyckligtvis har vant mig av med. Det här var i.o.f väldigt länge sen men jag känner ändå att jag vill nämna det. Jag sa "jag skämta bara" hela tiden jag hade inte ens skämtat,oftast inte iallafall, kanske dragit en liten överdrift, men det var fortfarande långt ifrån ett skämt och när min kära syster upplyste mig om detta kom det igen "skämta bara" nästan krampaktigt, och då hade jag VERKLIGEN inte skämtat, kanske inte ens sagt något! det kom helt ofrivilligt jag kan jämföra det med hulkandet man får när man hickar o är riktigt full.. kanske sa jag det för att skämta bort mitt första" jag skämta bara"?
Och om jag verkligen hade skämtat, så hade jag förhoppningsvis inte behövt förklara det..

PUSS!


** dessa "hehehe" är inte menat på riktigt, de är bara där för att beskriva. jag känner att jag måste förtydliga detta annars kanske ni tänker att jag misslyckats fullkomligt..skämta bara..