parafilier

Nu sitter jag återigen i den svettiga lilla kryptan som är mina föräldrars datarum..

I dag funderar jag över det här med parafilier, eller fetischer if you may. Jag läste nyss att Karin ska hjälpa till att befrukta sin chiliplanta.. jag vet inte riktigt hur det ska gå till men får en hel del konstiga associationer och ordet som dök upp i mitt huvud var dendrofili: sexuellt intresse av träd.

Nu tar jag förgivet att karin inte tänker i liknande banor utan bara är sugen på chili. I maten t.e.x eller att det bara vore fint på balkongen. Men när ordet väl dykt upp i huvudet så vägrar det att försvinna. Finns det verkligen någon som tänder sexuellt på träd? Att få stock är det ju många som uppskattar, men bokstavligen?

När jag hör mamma berätta för sin moster över telefon hur mycket man kan använda internet till så kommer även jag på vilken underbar uppfinning det är, man kan ju t.ex. läsa tiiidningen eller beställa reesor eller... man kan även googla på dendrofili och hitta en artikel i expressen om den glada trädkramerskan Amanda.. inte för att det redde ut något, den var egentligen ganska tråkig och jag misstänker att den bara var båg. Annars fanns där inte så mycket att hitta, men om trädkramarna har ett eget ord för sin fetisch så lär de ju vara några stycken?

jaja, sålänge trädet är med på det så är det väl ingen fara? hela grejen käns rätt harmlös.

Något som jag däremot finner väldigt störande är nekrofili och ändå tycks det vara så mycket mer utbrett! Senast i somras så var det väl en kyrkovaktmästare i västmanland som blev ertappat med ett kvinligt lik i en udda ställning?

Jag undrar bara var får folk allt i från? vart ifrån kommer idéen att det vore kul att ligga med ett träd? bli spydd på(emetofili)? eller att låta insekter krypa på könet(formikofili)? det går bara inte in i min hjärna! Något annat jag hört om är fontanell-sex, men det är så sjukt och vidrigt att jag vägrar att tro på det!

efter det här önskar jag att alla killar klädde sig i kvinnokläder,lack och läder, att vi kunde piskas, bära blöjor, suga på tår och knulla i armhålor. Någotstans kan jag nog ändå förstår dessa mer "rumsrena" böjningar..

förresten så går det kräk-sjuka på jobbet.. jag vet inte om det är den, men jag mår lite illa

Skämta bara!

Det här känns redan helt fel. Vad gör jag här? Med en blogg? Vad har jag att skriva om? Och när hade jag förresten tänkt att jag skulle skriva?
Jag har ju inte ens en dator! Frågorna är många.. och svaret är, det måste ju erkännas: jag vill skriva lika bra som lisa...that's it! Jag vill ha en aldeles egen skara med trogna läsare som skrattar åt mina finurliga texter.. Jag är en av dom, needless to say.. och kanske att jag till och med kommer att få känna mig lite som Carrie i "Sex and the city" då hon kedjerökandes sitter framför sin lilla laptop och sippar på kaffe men ändå är sanslöst fräsch och snygg.. Saken är bara den att jag just nu sitter hemma hos mina föräldrar, i en mörk vrå vid min mammas gamla stationära och att jag inte röker men inte känner mig snygg och fräsch för det! Utan faktiskt lite svettig..

Nåväl än ska jag inte ge upp, trots att jag vet att mina tidigare erfarenheter varnar om att jag faktiskt inte är den bästa skribenten. Allt jag skriver förvandlas nämligen inför mina oförstående ögon raskt till bajs! Trots att jag ser vad som håller på att ske och att jag gör mitt bästa för att ingripa blir det bara kladdigare och kladdigare.. Innan jag vet ordet av det så är jag där: bajs!
I stil med mina gamla dagboks noteringar från fjortonårsåldern sitter jag till slut och fullkomligt vräker ur mig smörja som jag sockrar med tråkiga skämt och efterföljande "hehehe"** alltid "hehehe" och jag kan inte förstå varför! det bara kommer! Ett "hehehe" och allt är förstört. Pinsamt och jobbigt. Jag gör det nämligen inte för att något är särskilt kul uta som någon slags IQ-befriad utfyllnad. Jag skriver det i sms också. Jag kommer ihåg då jag var 18 och höll på att skriva ett samhällsarbete, t.o.m där lyckades jag smyga in det! "hehehe" lyckligtvis upptäckte jag vad jag höll på med och raderade det. Men det är ju sjukt. Helt utan sans och rason. Det är en förbannelse.Och den är obrytbar.

Jag höll på med en annan jobbig grej tidigare som jag lyckligtvis har vant mig av med. Det här var i.o.f väldigt länge sen men jag känner ändå att jag vill nämna det. Jag sa "jag skämta bara" hela tiden jag hade inte ens skämtat,oftast inte iallafall, kanske dragit en liten överdrift, men det var fortfarande långt ifrån ett skämt och när min kära syster upplyste mig om detta kom det igen "skämta bara" nästan krampaktigt, och då hade jag VERKLIGEN inte skämtat, kanske inte ens sagt något! det kom helt ofrivilligt jag kan jämföra det med hulkandet man får när man hickar o är riktigt full.. kanske sa jag det för att skämta bort mitt första" jag skämta bara"?
Och om jag verkligen hade skämtat, så hade jag förhoppningsvis inte behövt förklara det..

PUSS!


** dessa "hehehe" är inte menat på riktigt, de är bara där för att beskriva. jag känner att jag måste förtydliga detta annars kanske ni tänker att jag misslyckats fullkomligt..skämta bara..

testing,testing 1-2-3